| Dnr 2005-0177 |
| När mamma blir slagen. Barn berättar om våld i nära relationer [Tillbaka] [Utskriftsvänlig version] |
| Projektledare | Margareta Hydén margareta.hyden@liu.se |
| Institution | Linköpings universitet, Inst för tema, Barn http://www.tema.liu.se/ |
| Totalt beviljat | 1 275 000 kr |
| Slutredogörelse önskad | 2010-12-31 |
| Sammanfattning av resultat | Inte tillgängligt |
| Publikationer | Inte tillgängligt |
| Populärsammanfattning |
| Att det är skadligt för barn att indirekt utsättas för våld genom att leva i en familj där mamma blir slagen, är något som alltmer kommit att uppmärksammas. Det finns en omfattande forskning som beskriver psykiska problem och negativ utveckling hos dessa barn. Flera undersökningar visar att det är större risk för barn att bli utsatta för fysisk misshandel om de lever i en familj där pappa misshandlar mamma än om de inte gör det. Trots att det råder stor enighet kring att barnen lever under svår press råder brist på forskning som hjälper oss att förstå hur barnen själva begripliggör de händelser varit med om, samt hur de bearbetar sina upplevelser. Utan sådan kunskap är det svårt att veta vilken hjälp och stöd barnen behöver. Projektet avser att bidra till att fylla denna kunskapslucka. Det avser även att lämna ett bidrag till att föra forskningsfronten framåt genom att utgå från barnens egna berättelser om våldet. Det primära syftet är att utforska de processer genom villka de förhåller sig till våldssituationen, samt att undersöka hur de förändras över tid. Det empiriska underlaget utgörs av inspelade terapeutiska gruppsamtal med barn i åldrarna 7 - 18 år som bevittnat våld mot mamma, samt individuella intervjuer. Följande frågeställningar aktualiseras: Vad är våld enligt barnen? Vad är barnen utsatta för? Vad innehåller barnens berättelser? Hur positionerar de sig i sina berättelser? Har barnen sökt hjälp? Skiljer sig berättelsera åt beroende på var i uppbrottsprocessen mamma befinner sig? Analysarbete är förankrat i narrativ teori och metod, en tradition där berättelsen intar en central ställning som framställningsform, fenomen och analysenhet. Berättelsernas struktur, koherens och innehåll, samt dess identitetsskapande kraft fokuseras. Speciell vikt läggs vid att jämföra pojkars och flickors berättelser. |