Dnr 2006-0420

Övervikt/fetma i ett 10-årsperspektiv – hur ohälsosamt? Viktnedgång efter 10 år - hur hälsosamt? Slutanalys av överviktiga svenskar-SOS-projektet  [Tillbaka]      [Utskriftsvänlig version]

Projektledare	Jan Karlsson jan.karlsson@medicine.gu.se
Institution	Göteborgs universitet, Inst för medicin, Klinisk näringslära http://www.medicine.gu.se/avdelningar/klinisknaringslara/
Totalt beviljat	900 000 kr
Slutredogörelse inkommen	2009-05-12
Populärsammanfattning	Här
Publikationer	Här

Sammanfattning av resultat

Fetma medför ökad risk för en rad medicinska komplikationer och för fysiska, psykiska och sociala funktionshinder. Fetma är ett svårbehandlat tillstånd som tenderar att bli kroniskt och som ökar belastningen på individen, arbetslivet, sjukvården och socialförsäkringssystemet. En viktreduktion på 10% leder i de flesta fall till förbättrad hälsostatus på kort sikt. Det är dock oklart om viktreduktion hos personer med etablerad fetma på längre sikt leder till lägre dödlighet, bättre livskvalitet och minskad sjuklighet, då kontrollerade longitudinella studier saknas. Den landsomfattande SOS-studien (Swedish Obese Subjects) har lagts upp för att undersöka de långsiktiga hälsoeffekterna av fetmabehandling. I SOS interventionsstudie har 2010 svårt feta medelålders (37-60 år) personer behandlats med viktreducerande magsäckskirurgi medan 2037 matchade kontrollfall har erhållit konventionell överviktsbehandling. Uppföljningar görs efter 0.5, 1, 2, 3, 4, 6, 8, 10, 15 och 20 år. Syftet med föreliggande projekt var främst att: a) jämföra generell hälsorelaterad livskvalitet (SF-36) för kirurgiskt och konventionellt behandlade vid 10-årsuppföljningen med matchade normvärden för befolkningen; b) analysera förändringar i ätbeteende samt fastställa faktorer som påverkar ätbeteendet i ett 10-årsperspektiv; c) identifiera psykosociala prediktorer för behandlingsutfallet; d) analysera psykosociala faktorers betydelse för mortalitet. Efter 10-år var viktminskningen i medeltal 16% i kirurggruppen medan de konventionellt behandlade hade ökat i vikt med 1.8%. Tio år efter intervention skattade de kirurgiskt behandlade patienterna (n=1194) sin Fysiska funktionsförmåga och Allmänna hälsa (SF-36) signifikant bättre än de konventionellt behandlade (n=909). Däremot var skattningarna av Social funktion och Psykiskt välbefinnande sämre i den kirurgbehandlade gruppen. Övriga SF-36 skalor, Rollfunktion-fysiska orsaker, Smärtindex, Vitalitet och Rollfunktion-emotionella orsaker, var på samma nivå i de båda grupperna. Jämförelser med en köns- och åldersmatchad svensk normpopulation visade att samtliga SF-36 hälsomått var signifikant sämre i de båda behandlingsgrupperna, utom Psykiskt välbefinnande i den konventionellt behandlade gruppen som var på samma nivå som normpopulationen. Analys av ätbeteendet (Three-Factor Eating Questionnaire) visade att hunger och okontrollerat ätande minskade markant efter kirurgisk överviktsbehandling. Uppföljning under 10 år visade att förbättringarna i ätbeteendet efter kirurgisk behandling är stabila över tid. Låga skattningar av hunger och okontrollerat ätande efter 10 år hade samband med större viktreduktion i den kirurgbehandlade gruppen. I den konventionellt behandlade gruppen hade en ökning av Återhållsamt ätande under 10-årsperioden samband med gynnsammare viktutveckling. Analys av psykosociala faktorers betydelse för viktutvecklingen över 10 år har genomförts. Dock har inga betydande prediktorer hittills kunnat fastställas. Fortsatta analyser i ett större patienturval pågår. Unika resultat från SOS interventionsstudie har visat att kirurgisk behandling av svår fetma och åtföljande viktreduktion minskar mortalitetsrisken. Multipel regressionsanalys visade också att personlighetsskalan Psykasteni (Karolinska Scales of Personality) var en oberoende prediktor för totalmortalitet. Rökning och högre ålder var de enskilt tyngsta prediktorerna för mortalitet. Av de psykosociala faktorerna var svagt socialt stöd en oberoende prediktor för dödlighet i cancer. Konklusion: Hälsostatus och ätbeteende förbättras efter viktreducerande kirurgi. För att livskvaliteten hos svårt feta personer ska förbättras i nivå med befolkningen i övrigt krävs relativt stor viktreduktion, ca 25-30%. Långtidsresultaten efter konventionell behandling är otillfredsställande. Behandlingen av ohälsosam fetma och relaterade sjukdomar innebär en utmaning för vården då fetman ökat i befolkningen samtidigt som kunskapen och resurserna är otillräckliga.